Johnny Ceder är en svensk musiker som i första kapitlet på en resa i Nicaragua är med om en olycka med en motorcykel. Det är egentligen inte särskilt relevant för i nästa kapitel åker han med sin vän till Kuba. Han är osäker på om han ens ska få komma in i landet då han gett en intervju i en svensk borgerlig tidning där han kritiserat Kubas ledning. 

Men till Kuba kommer han och väl där gör han inte mycket annat än festar, röker och kollar in kvinnor. Men han kritiserar också systemet och regeringen, käftar med poliser och håller långa monologer med sina vänner om varför Kuba håller på att gå under. Johnny ser sig som en socialistisk kommunist som värnar solidaritet men inte diktaturen som Kuba blivit under Fidel Castro.

På Kuba träffar han också den stora kärleken, men är det dömt att bli olyckligt eller kan de övervinna hindrena som håller de ifrån varandra? 

 

Jag antar att Johnny Ceder är Björn Afzelius alter ego. En karaktär han kanske hoppades att vara eller så var han sån, jag har inte jättekoll på Björn Afzelius privat. Jag har hört att han var en kvinnokarl även om jag efter bilder har svårt att förstå varför. I boken blir i alla fall den vackraste kvinnan på Kuba förälskad i honom, och typ alla andra som han träffar.

Jag hade höga förhoppningar om den här boken eftersom det är just Björn Afzelius och jag älskar hans musik. Men så uttrycker han sig om och om igen både sexistiskt och rasistiskt och hans många utläggningar som att han vet allt mycket bättre än nån annan blir tröttsamma, även om han helt klart vet hur man skriver en roman lika bra som lyrik. Den är välskriven men tyvärr drar allt annat i boken ner det så den blev seg att lyckas läsa ut.