Ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Amal är en rätt vanlig tonåring från Australien. Hon älskar smink, skvaller, mode och Sex and the city. Hennes familj är muslimer från Palestina. En dag precis innan sista läsåret på skolan får Amal en uppenbarelse att hon vill börja bära hijab, alltså slöja. Hennes föräldrar är oroliga över hur hon kommer bemötas och försöker övertala henne att vänta tills hon blir äldre. Även rektorn på skolan, en anrik privatskola med skoluniform, är skeptisk. Som de flesta andra på skolan tror hon att Amals föräldrar har tvingat henne, men går sedan med på slöjan om den följer skolans färger.
Amal märker snabbt att livet inte blir enklare med slöjan och trots att hon vacklar i sin tro emellanåt är den ändå stark nog för att hon fortsätter bära sin hijab trots de många fördomar och rasistiska kommentarer hon möter. Hon känner också att hon får bära bördan av vad andra gör i Allahs namn och hon måste om och om igen förklara att det inte är tillåtet att spränga oskyldiga människor i attentat enligt Koranen, att de som gör det är ultrareligiösa som misstolkar skriften och vrider den för sin agenda.
Som tur väl är här hon bra vänner i sina fyra bästa kompisar Simone, Eileen, Leila och Yasmeen. Hon blir också nära vän med killen hon varit kär i, men med sin tro och övertygelse att inte vara intim med en man förrän hon gifter sig blir det också svårare än hon tänkt sig.
Jag tycker boken är helt okej, en typisk tonårsbok. Det är ett viktigt ämne i dagens samhälle och jag kan tänka mig att för unga muslimer är det en bok av värde. Den visar inte bara upp islam och samhället som bra men försöker förklara att allt som görs av muslimer inte nödvändigtvis är rätt för islam. Och att man inte ska ha förutfattade meningar. Det finns en text jag gillade speciellt. "Det verkar vara något nästan X-men-aktigt med tygstycket jag har på huvudet. Det är jättemånga som ser det som om en gåtfull mystisk kraft vore invävd bland mikrofibrerna. Krafter som förvandlar muslimska tjejer till oidentifierbara täckta objekt, som flyttar de från vi-gruppen till dem-gruppen."
Amals föräldrar är mer frisinnade och ser värdet i att Amal studerar och vill att hon helst väntar med hijab. De har dessutom haft Amal i katolsk skola hennes första år.
Det är Leilas mamma som tillämpar mer kulturella värderingar än religiösa på Leila, att hon ska städa, laga mat och helst gifta sig med en gång. Leila är toppstudent och vill bli jurist men hennes mamma försöker bara gifta bort henne och tycker att hon drar vanära över familjen om hon är ute på kvällen. Samtidigt som hennes bror får göra vad han vill och till och med avsagt sig tron.
Yazmeens mamma har konverterat och är mer lik Amals föräldrar. Simones mamma är inte muslim men hackar ständigt på Simone att hon måste bli smal vilket kört Simones självförtroende i botten. Eileen föräldrar är från Japan och vill att Eileen ska läsa medicin eller juridik men hon själv gillar konst. Adams mamma stack och lämnade honom med sin pappa och bildade en ny familj.
Mest troligt beskrivs alla de här olika familjerna för att visa att det finns problem överallt. I övrigt är en del karaktärer bra utvecklade, de som får ta plats. Medan andra är mer platta. T ex Tia, som är Amals ärkefiende på skolan, beskrivs mest som en ytlig bitch som inte äter och har fejkbränna. Hon får stå för den mesta mobbningen och rasismen gentemot Amal sedan hon började med slöjan.
Amals vän Yasmeen är även hon den som får minst utrymme att utvecklas. De andra vännerna tar mer plats. Jag förstår också att det är svårt att få plats med sex bästa vänner, någon kommer hamna i skymundan.
Allt som allt kan jag rekommendera den. Främst för ungdomar dock.
