Call me by your name är skriven av André Aciman, publicerad 2007.

 

Elio är en 17-årig kille som bor i en stad i Italien med sina föräldrar. Hans pappa är professor och han bjuder in en forskare varje år som kan arbeta i deras hus under sommaren. Just denna sommaren är den forskaren en amerikansk man som heter Oliver. Han vänder upp och ner på Elios liv. 

Elio är intelligent och kan mycket om författare, litteratur och spelar piano, olika kompositörers verk som någon annan kompositör skulle gjort det. Men han blir snabbt fascinerad av Oliver, trots det går det många veckor innan han ens vågar närma sig honom. En dag tar han i smyg på sig Olivers badbyxor bara för att känna hur det skulle kännas att ha dem på sig. När han äntligen vågar ta steget, visar det sig att Oliver har känt likadant hela tiden men båda har varit för blyga för att göra något. Elio har sett Oliver som arrogant när han egentligen bara är blyg. 

De sista veckorna på sommaren stjäl de varje ögonblick de kan hemma i Elios pojkrum där Oliver huserar över sommaren. Det är en känsla som Elio aldrig känt tidigare och som han kanske aldrig känner igen. Sista dagarna innan den oundvikliga dagen då Oliver ska åka tillbaka till Amerika åker de till Rom tillsammans. Ingen vill prata om slutet men det kommer komma.

 

Jag tycker att boken är bra skriven, men den är lite tjatig. Hela första halvan är Elios kval om han ska våga ta något initiativ med Oliver, om han egentligen vill göra det, att han hatar Oliver och inte vill vara med honom alls, att han träffar Marzia istället. Det blir ganska tjatigt. Sedan när andra halvan kommer igång och de väl bestämmer sig för att köra på det så är det ett märkligt förhållande de har. De är väldigt intima på ett ibland lite äckligt sätt, samtidigt som jag förstår känslorna de delar. Att man vill vara så nära och inte dölja något för den andra. Att de kallar varandra vid varandras namn och bär varandras kläder bara för att vara så nära som möjligt.

Elio är heller inte helt säker på förhållandet. Ibland har han skamkänslor över det och ibland är han jättelycklig. Till en början när han och Oliver startar förhållandet så är han inte säker på att det är det han verkligen vill, att det kanske bara var iakttagandet på avstånd som var det spännande. Det är igenkänningsbara känslor kring om personen man kollat in egentligen är värd det när man väl träffas.

Jag har inte sett filmen men har förstått att den är väldigt bra, Oscarsnominerad och allt, men jag kan i alla fall säga att boken är värd att läsa.