Nahr, egentligen döpt till Yaqoot, är en palestinsk kvinna som sitter i ett högteknologiskt israeliskt fängelse kallat Kuben. Där får hon ofta besök av journalister som vill skriva om hennes liv. 

Hon är en egensinnig, stark kvinna som inte pratar med någon om hon inte vill. Hon har behållit sin starka vilja trots många år i fängelse.

Hon tänker tillbaka på sitt liv som flykting i Kuwait med sin mor, farmor och bror. Hon växer upp där och har aldrig sett Palestina men bor tillsammans med andra palestinska flyktingar och behandlas som andra klassens medborgare i Kuwait. Nahr har alltid hamnat i bråk och aldrig låtit någon trycka ner henne. Hon har starka åsikter och tvekar inte att uttrycka dem.

Hon gifter sig ung med en man som heter Mhammad, som ses som en hjälte i Palestina, men deras äktenskap blir kortvarigt när han försvinner. 

Nahr måste få in pengar för att hennes bror ska kunna studera och hon träffar en kvinna vid namn Umm Buraq som har ett dåligt rykte om sig men mycket pengar. Nahr börjar jobba för henne och får pengar men får offra mycket trots att Umm Buraq försöker övertala henne att männen är de som bär skulden och de har makten över dem. Nahr och Umm Buraq blir goda vänner trots allt.

Irak invaderar Kuwait och plötsligt får de palestinska flyktingarna bättre villkor, för att så fort Irak slås tillbaka få det ännu värre. Då bestämmer sig familjen för att fly till Jordanien. Nahr vantrivs och får snart möjligheten att resa till Palestina för att genomgå sin skilsmässa. 

Palestina tilltalar Nahr direkt trots israelernas kontroller och hur de förtrycker palestinierna, bosätter sig på deras mark och terroriserar de när det är dags att skörda oliver. Nahr träffar Mhammads bror Bilal och de kommer väl överens. Bilal tillhör en motståndsrörelse som Nahr blir del av och som tillslut för henne till Kuben.

 

Det här är den tredje boken jag läst av Susan Abulhawa och jag har älskat allihop, speciellt Det blå mellan himmel och hav från 2015. Hon skriver om konflikten mellan Israel och Palestina ur palestiniers synvinkel. Att leva med den ständiga kontrollen, att inte kunna röra sig i sitt eget land eller bli arresterade eller få sina hus utrivna plötsligt. 

Det händer mycket och det är en fruktansvärd bild som målas upp och jag tror inte hon överdrivit så mycket, det är nog tyvärr verkligheten för de som bor i Palestina. Den här och Abulhawas tidigare böcker är mycket läsvärda.